I förrgår var första kvällen som jag ensam hemma sedan Harry föddes. Han var hos min ömma moder, Hannah hade deporterats till Öland med sin lille får och karlkräket till skärgården. Man kan säga många saker om det men jag säger bara: ljuvligheters ljuvlighet. Fy fan vad underbart. Middag med väninnor blev det, hemma vid halv tre. Sen stack jag med min kära Nyamko Sabuni till Uppsala igår. Där hade det blivit lite galet när sossarna skulle anordna Pride och Folkpartisterna inte fick vara med. Lite själva poängen med Pride, att alla får vara med, trodde jag. Men vad vet jag å andra sidan? Sossarna vet säkert bättre. Nåväl, de fick spontanfixa egen parad och i samband med det höll Nyamko tal. Det gjorde hon mycket bra. Själv höll jag hennes handväskan och det gick bra, det med.

Söta Eden Montecarlo var också där.  Som en segerns gudinna ( Nike är det, va?) höll hon i en fantastisk Pride-fana prydd med en davidstjärna, som hon köpt i Tel-Aviv. I like.

Jo, ni kanske har läst att Camilla Henemark träffat en ny kille? En hockeyspelare i ett av lagen som spelar i VM. Jag har pratat med honom i telefon idag och jag vet vilket land han kommer från. Men jag säger inget. Ha ha. Och god natt på er.

Jävlar vilket liv det blev om statsministens uttalande om att etniska svenskar är arbetslösa i mindre utsträckning än invandrare. Jag läser om det och kollar på TV och fattar absolut ingenting. Som en fågelholk stirrar jag på Helle Klein i SVTs morgonsoffa där hon debatterar mot den gulliga och intelligenta Maria Abrahamsson (hon är väldigt oförskämd också. Avbryter Maria stup i kvarten, hånskrattar och himlar med ögonen) och säger att ”Fredrik Reinfeldt flirtar med extremister” samt att hans ordval är ”mycket farligt”.

Eeeeeeeh? Vad menar hon (och alla hennes meningsfränder) med extremism egentligen? Och vad är det som är så farligt? Besinna dig, kvinna! Ingen orkar lyssna om man tar i så det visslar om det och man framstår som en aning löjlig och omogen. Nej, det är inte extremt att prata om etnicitet. Etniciteter är som rövhål – alla har en. Jag själv har ett gäng varav ingen är svensk (trots det känner jag mig inte ett dugg kränkt av uttalandet). Det ligger ingen värdering alls i ordet, det är helt och hållet neutralt. Och nej, statsministerns ordval är heller inte mycket farligt. Det är mycket farligt att stoppa fingrarna i ett ellutag. Att säga att etniska svenskar är arbetslösa i mindre utsträckning än invandrare är inte ett dugg farligt. Det är bara sant (vad det beror på överlåter jag dock åt någon annan att analysera).

Vad är grejen med alla människor som tycks tro att problem inte finns om man inte pratar om dem? Att det är bättre att försköna sanningen än att säga som det är? Vem blir gladare av det liksom? Helt plötsligt har man vänt på steken och problemet är inte längre att arbetslösheten bland utrikes födda är hög utan att någon har mage att påtala det. Det är ju så förbannat ologiskt så man baxnar. Om man nu inte ens kan erkänna att det finns problem hur fan ska man då kunna lösa dem?

Berättade om debaclet för en dansk journalistkompis. Ni är fanimig inte kloka i Sverige, sa han (fast på danska då). Jag börjar bli benägen att hålla med.

Jag har skrivit om Deichmann tidigare på bloggen. Sjukt snygga skor för inga pengar alls. Och som prismedveten judinna tycker jag att det är toppen, trots att namnet är något problematiskt för mig, av samma anledning. Men det är bara en liten detalj i sammanhanget.

Hursomhaver så har någon på Deichmann noterat min förtjusning och nu fick jag en present budad för andra gången.

Ett fint paket med en speldosa och ett presentkort på dojjor. Men vem är det på bilden? Någon som klåfingrigt försöker sno mitt paket. MITT paket! Det är Marie-Louise ju. Hur många gånger måste jag förklara för henne att hon får skaffa en egen blogg om hon vill ha flotta gåvor? Kanske tio till. Minst.

Tidningen S har gjort en ”Här är ditt liv” på mig. Trevligt på alla sätt och vis.

Men vid närmare anblick är det något som inte stämmer.

Om ni kollar fotot på min sambo och fotot på min bror så ser ni att de ser väldigt lika ut. Identiska faktiskt. Är det för att jag egentligen är incestuöst lagd och skaffat mig en kille som är på pricken lik brorsan? Eller kan det vara så att båda bilderna föreställer min pojkvän? Jag vet svaret, men vad tror ni? Första som svarar rätt vinner ett ex av den hysteriskt roliga boken ”Tyghunden Snuff – konstiga mail och osannolika svar”

Och om du inte vinner boken så kan du köpa den HÄR. Gör det, många garanterade asgarv.

En annan sak som är helt tokig är att det står att jag är osams med Rolf van den Brink över pengar.

Så är det inte alls. Vi har haft en enda ekonomisk transaktion och det var när jag köpte foton som Rolf tagit. Man vill ju stödja sina vänners konstnärskap och det kändes lite märkvärdigt att leka mecenat. Jag betalade fler tusen och punktligt dessutom. Är typ hans bästa kund. Ville skriva det. Jag gillar verkligen Rolf och massa folk har frågat honom vad vi är osams över. Det är trist, särkilt när det inte alls förhåller sig så.

Hörrni, jag ska plugga i sommar. Har anmält mig till en skrivkurs på Folkunivetsitetet och tänkte lära mig skriva romaner på en vecka i juni. Hmmmm, kanske lite kort tid men bättre än inget. Jag vet ju att det bor en frustrerad författarinna i mig som desperat vill komma ut.

D

Nu ska ni få en liten recension av min charterresa. Som jag skrev förut så är jag inte van vid att resa så utan vill egentligen att det ska vara superglammigt eller väldigt äventyrligt. Hotellet hette Pascha Bay och låg en bit utanför Alanya. Det är en fyrstjärnig resort med en massa aktiviteter för barn. Harry var för liten för dessa med men om man reser med barn mellan 3 och 10 år så är stället ganska perfekt.

Fint, rent som bara den, trevlig personal, bra pool, och ligger precis på beachen. Maten var dock inget att hurra för men vi tog inte all inclusive och åt på andra ställen.

Alltså, det var ett bra ställe men ändå inget för mig. På tok för mycket barn, för många svenskar och lite själlöst. Som en semesterfabrik. Löpande band-tänk. In och ut med charterturisterna, vecka efter vecka. Och med risk för att låta elitistisk och människofientlig måste jag erkänna att gästerna inte var av typen som jag vill umgås med. Pallar inte gå in på detaljer men jag tror att ni fattar. Många är sådana som överhuvud taget inte lämnar hotellområdet. Hade jag stannat på hotellområdet hela veckan skulle jag förmodligen begått självmord, men alla är ju olika. Fast så här är det ju, man får det man betalar för och den här resan var mer än prisvärd. Man fick väldigt mycket för pengarna.

Vi hyrde bil och var ute och snurrade hela tiden. Kollade historiska ställen med romerska och grekiska lämningar, natur och olika städer. Mycket trevligt. Och jag älskar Turkiet, enligt mig bästa Medelhavslandet. Maten är fantastisk, havet varmare än i Spanien, Italien och Grekland, underbara människor, fullproppat med historia och väldigt fin natur. Klimatet i Anatolien är också gynnsamt då regionen skyddas från kalla nordliga vindar av Taurusbergen, som helt enkelt står i vägen. Det gapas på hög volym tidigt på morgonen från moskeer lite här och där men det kan får man hacka i sig, alternativt bo långt från närmaste moske.

Idag öppnade jag ett kuvärt från Försäkringskassan. Där stod det att jag fått jämställdhetsbonus på 1000 kr. För att min karl är pappaledig. Messade min väninna Nyamko Sabuni som är ansvarig för den här bonusen och tackade. Bättre än kvotering,eller hur? svarade hon. Ja, just idag är det det, skrev jag.

Så är det med det, kära vänner.

Hasta la fitta, som vi säger på Södermalm.

Här piper man ner till Turkiet en snabbis och vem springer man på om inte Turkdrottningen Meral Tasbas i egen hög person. Jag har smitit från man och barn och hänger med henne idag. Vi har käkat på ett riktigt bra ställe och jag har fått utställning för att jag pröjsade på tok för mycket för ett par Louis Vuitton-brillor (kopior naturligtvis) igår. Nu ska vi till affären och ägarna ska få sina fiskar varma av Merris. Hon är skogstokig nu så det blir ett spännande besök….

Nu har Harry börjat gilla det här med att bada. Det tog några dagar, men skam den som ger sig.

Och här är jag och min skölpaddkompis som jag träffade på utflykt i Taurusbergen igår. Han var ganska äcklig faktiskt men jag offrar mig så gärna för en kul bild.